måndag 29 februari 2016

Skydda nu!



Vintergröna växter ger färg också vintertid. Många gånger är det ju just därför man planterar dem. Men för växten kan det också vara stora nackdelar att behålla sina blad eller barr på vinter. Läs här vad som händer och hur du kan hjälpa naturen på traven.


När vi går till vårvinter här uppe i nord så betyder detta längre och ljusare och varmare dagar. Skillnaden mellan dags- och nattemperatur blir också ganska hög. Tidigare under vintern när det varit snöfattiga perioder med stark kyla har marken också frusit ordentligt djupt.

Allt detta sammantaget kan bli en stor utmaning för de växter som har gröna blad eller barr eftersom dessa växter behöver "andas" under vintern, och när värmen stiger blir denna andning också större. Att andas för dem medför också att de andas ut en del fukt och då är det bra om det finns tillgång till motsvarande mängd från något håll, annars blir det brist på vatten. Vid helt normala vintrar när snön lagt sig före kylan kom så förblir marken ofrusen under snön. Ja kanske inte riktigt ofrusen men tjällagret är bara nån centimeter och då befinner sig största delen av växtens rötter under tjälnivå och följaktligen har tillgång till den fukt som finns lagrad i marken. I vinter däremot så hade vi ett par veckor med emperaturer nedåt -20 till -25 grader under en till två veckor i början av januari och vi hade ingen snö. Vi kan alltså på goda grunder anta att tjäldjupet rör sig från minst 40-60 cm djup, kanske mer.
En typisk vintertorkskada på Thuja Smaragd.

Hur kan man då hjälpa sina växter?

Som sagt avdunstningen sker i samband med att växternas blad andas, så här finns det två vägar att hjälpa. Antingen för man till fukt till bladen, alltså vattnar eller så försöker man minska på andningen så mycket som möjligt, alltså håller hela växtens temperatur nere.

Bevattningsidén funkar bra på växter som behöver skydd nån enstaka dag, alltså såna som du kanske planterat i nån urna nu på vårvintern och kanske har i nåt säsongsväxthus tills du flyttar ut den på terassen eller balkongen. Här kan du relativt lätt vattna flera gånger under de få dagar som jorden faktiskt frusit ihop under natten.

Ute i trädgården däremot kan man ha dåliga temperaturförhållanden under en längre tid och då är det inte lätt att tänka sig tillföra vatten kanske fyra, fem eller ännu mera per dag. Särskilt inte då det är under förmiddag och dag som behovet är störst. Alltså här är det bättre att försöka minska på behovet.

Genom att hålla ner dagstemperaturen så lågt som möjligt, helst på minussidan, så håller växten sig nästan helt i vila, ungefär som under mörka januari. Genom att använda tillräckligt skuggande väv eller granris kan man hindra solens strålar att värma upp de mörkgröna bladen och barren under dagen och det är precis det här som rekommenderas för längre perioder. När man söker material för ändamålet bör man alltså tänka sig för så att man inte t.ex sätter tätt plast som kanske i värsta fall ger temperaturhöjning som i ett växthus. Alltså precis motsatt effekt mot vad som eftersträvas. Förr i tiden användes gamla jutesäckar eller granris. I dagsläget finns det skuggvävar som efterliknar den effekt man fick med de gamla metoderna. Fördelen gentemot de gamla beprövade metoderna är främst att det finns att köpa och är relativt lätt att få på plats.

Om man går till yrkesverksamma plantskolor så finns det en del specialtrix som man brukar ta till. Nu gäller det då vanliga, egentligen härdiga, sorter som under normala förhållanden skall klara sig på egen hand men som just under extremförhållanden, växterna kanske också är omplanterade senaste året, kan behöva hjälp. Inhemska granar (Picea) och tallar (Pinus) och kanske de tujasorter (Thuja) som har styvaste barren hör till såna växter. Här gör man helt enkelt så att man smutsar snön med t.ex aska, för att få bort reflekterande solstrålar och därigenom minska på de mörka barrens värmeupptagning. Du vet ju själv att man blir snabbare solbränd vid badstranden än långt upp på land. Tänk alltså på att ett vitt snötäcke reflekterar i stort sett lika mycket solstrålar som en vattenyta. För känsligare växter, alltså läs växter med mjukare barr eller blad, räcker detta skydd inte till men för stora kulturer normalkänsliga är det ofta fullt tillräckligt och har man i sin trädgård t.ex planterat en längre vanlig granhäck eller en Holmstrup tujahäck så kanske denna metod är att föredra. Har man mjukare Smaragd-tujahäck eller häck av rhododendron så räcker det dock inte till.

Hur länge skall man skydda?

Rent praktiskt sett behöver skyddet finnas kvar så länge som man har stark kyla under natten. Är alla rötter i ett lager där det finns djup frost så är det alltid en fara. Sista dagarna i februari och hela mars kan vara sådana tider men också om nordanvinden sveper ner kalla vindar i april kan det uppstå såna förhållanden. Minns dock att för korta perioder kan man också tillföra vatten på barr och blad. Alltså är det en eller två dar i april-maj med stark nattkyla så enklast är då att dusha växterna några gånger dan därpå. Sammantaget alltså fara finns från februari-mars tills växtperioden börjar i början av maj.

Finns det mera att tänka på?

Som jag nämnde förut, så är det skillnad på mjuka barr och hårda barr. Mjuka barr har mera klyvöppningar och börjar andas snabbare vid temperaturomslag. Växter med mjuka barr har ofta sina naturliga växtplatser i kustområden där det oftare är fuktiga milda vintrar medan växter med hårda barr mera ofta har sin naturliga hemvist i inlandsklimat med torrt, kallt klimat. Alltså redan när du väljer sort för planteringen borde du tänka på att få rätt växt på rätt plats. Plantera t.ex aldrig en tujahäck med mjuka barr på marker som fryser hårt, det går galet förr eller senare. De barrväxter som har mjuka barr kasnke passar bättre i en barrväxtgrupp som naturligt får lite skugga och skydd av andra träd eller byggnader.

Slutligen vill jag nämna att det finns ännu en sak att ta i beaktande, nämligen vind. En stark blåst torkar nästan lika effektivt som solens strålar och därför ska man också alltid tänka på att uttorkning kan också ske på vindpinade växtplatser i både halvskugga och helskugga.
Med en natttemperatur långt under nollstrecket och full sol på dagen finns det stor risk för brännskador p.g.a uttorkning.

Det finns skuggväv att köpa. Denna gröna skuggväven tar bort ca 50% av solljuset.

Riktigt låga barrväxter skyddar man enklast med granris.

också våra vanliga inhemska trädslag, gran och tall kan behöva skydd speciellt när de är nyplanterade. Bildens granhäck skulle vi dock påstå klarar det mesta mycket beroende på att kvistarna effektivt täcker och skyddar marken från den djupa frosten.
För t.ex rhododendron är det enklast att söka en planteringsplats som ligger passligt skyddad i halvskugga.
olika barrväxter tål olika mycket sol och vind, de sorter som har hårdare barr tål överlag bättre och de med mjuka barr sämre.

Vintergröna perennaväxter kan också torka ut. Har man dem i kruka som här är det enkelt att flytta till skuggigt svalt ställe.


Vår vanligaste perennaväxt, Bergenian, har rätt hårda blad och tål därför rätt mycket vind och väder, men det finns vårar när man faktiskt kan se rätt omfattande uttorkningsskador även på dessa.


Brokbladig benved har vintergröna blad som dessutom är rätt mjuka. Alltså denna växt bör helst planteras i en urna som man kan flytta till ett förråd senast efter jultiden. Vi brukar rekommendera inflyttning redan på senhösten när även dagstemperaturen börjar hålla sig på minussidan.

Snö kan vara bra täckning, men så fort det blir blidväder finns här mycket stor risk att grenar bryts. Vi rekommenderar därför att man skakar ner snön före blidvädret.

Skall man plantera tujahäck rekommenderar vi de sorter som har hårdare barr. Exempel på sådana sorter är Brabant (bör klippas), Holmstrup (2-3 m), Globosa (rundväxande ca 1,5 m), Little Giant (ca 1,2 m).


text och bild, Kjell Wickman, 29.02.2016



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar