Kottegran

 

Också helt vanliga vintergröna växter kan vara otroligt vackra i blomningen. Här är t.ex den lågväxande kottegranen, Picea abies 'Acrocona' i full blom. De röda blommorna är hon- eller kotteblommor och de mindre vita är hanblommor.

Kottegranen blir ca 2-3 meter hög och eftersom den är en mutation på hänggranar så växer grenarna utåt och hänger i spetsarna. En äldre kottegran fyller på detta sätt rätt många kvadratmeter yta. Diametern på vår egen ca 25-åriga kottegran är nu ca 3 meter och den ska ännu växa en aning.

Kottegran säljer vi från storlek 30-40 cm ända upp till ca 100-125 och ibland också ännu äldre exemplar på 125-150 cm. Vanligaste

storlek är 60-80 cm och 80-100 cm.

Hanblommor

 

fortfarande blomma men man ser redan de typiska kottformen

 

Då börjar kottarna komma...

Kottar på gång

 

Kottar rätt långt på gång

och färdiga kottar

Picea abies 'Ohlendorfii'

Under vår etikett "vintergröna växter" presenterar vi här en av de absolut grönaste växterna.

Bild från oktober 2019

Dvärggranen Ohlendorfi är en mycket snygg, mörkgrön, relativt långsamväxande form av den vanliga granen. Den blir 2-4 meter hög oftast med en trevlig bredkonisk form.

Ohlendorfi-granen är egentligen ingen ny historia; den tyska plantskolisten Theodor Ohlendorff vidareförädlade formen på 1840-talet från frömaterial som tidigare hade inhämtats från orten Nikita på Krimhalvön. Officiellt blev sorten introducerad år 1904 av Späth Plantskola i Berlin området.

Länge troddes det att denna sort (liksom många andra dvärgformer av vanlig gran) inte skulle klara våra kalla vintrar, och ännu i mitten av 80-talet när vi bestämde oss för att pröva både denna och flera andra sorter sades det att av alla dvärggranar var det endast fågelbogranen (Picea abies 'Nidiformis')   som överlevde våra vintrar, något som visade sig vara taget helt ur luften.

Topparna på Ohlendorfi-granen har en mycket snygg färg på hösten och under hela vintern.

Det exemplar vi har planterat vid plantskolan härstammar just från de första 25 exemplaren vi tog in från Holland i mitten av 1980-talet.  (Detta var då också den klart minsta och sämsta, för plantorna var mycket fina och under 1980-talets högkonjunktur så var det många som ville chansa på nya fina saker och kvar lämnade alltså bara det minsta exemplaret till oss.)

När 1999 köpte in vårt nuvarande butiksområde och gjorde en plantering med mera udda växter var det självklart att också Ohlendorfi-granen skulle flytta med. Den var då inte mer än ca 60-70 cm men växte snabbt till sig när den fick både skötsel och utrymme.

Från början sades det att den här formen växer rund, så vi klippte de första åren den lilla topp som årligen bildades, därför hade granen under flera år en rund form. Efter några år bestämde vi dock att växterna vi hade planterat här skulle i möjligaste mån få växa fritt och därför började också Ohlendorfi-granen igen bilda topp och ganska snabbt framträdde dagens konformiga växtsätt.

11 juni 2005 var granen ca 120 cm hög och vi hade då redan låtit den vara oklippt ett par tre år. Lägg också märke till den friskgröna färgen som årsskotten har precis när de har börjat skjuta iväg med årsväxten.

Nu efter drygt 30 år kan vi konstatera att granen aldrig haft vinterskador, den har en höjd på ca 3,5 till 4 meter och är en av de snyggaste på hela detta område. I många kataloger och listor anges höjden på Ohlendorfi granen till 2-2,5 meter men då ska man komma ihåg att höjder oftast anges på en tid om max 10-15 år.

Vi kan också med facit på hand konstatera att det ibland är helt rätt att ifrågasätta den vinterhärdighet som anges, speciellt när man inte hittar uppgifter om försök med sorten ifråga. Ohlendorfi granen har i dagsläget en officiell härdighetsklassificering om zon V-VI i Finland (motsvarar zon 7-8 i Sverige), alltså en växtsort som klarar det mesta av våra kalla vintrar.

Kjell Wickman

Referenser:
Plantskoleodlarna r.f:s zontabell: http://taimistoviljelijat.fi/menestymisvyohykkeet.pdf
Ursprung på granen från World Plants, Canada, https://www.worldplants.ca/display.php?id=112
Wikipedia (Späth Nursery): https://en.wikipedia.org/wiki/Sp%C3%A4th_nursery

Thuja till häck

Många gånger kan det behövas en riktig vägg för avgränsning eller vind-bullerskydd. Skall det då också vara en vintergrön "vägg" ja då finns det inte alltför många alternativ här i våra Österbottniska trakter.

Thuja 'Brabant' lättare klippt och riktigt formklippt.

Granhäck (Picea abies) är allom bekant som en fin häck men också en häck som kräver lång tid för att bli nåt. Dessutom skall granhäckar formklippas regelbundet VARJE år. Fuskar man ett år så är häcken ohjälpligt något högre i framtiden, ofta slutar det med att den så småningom är för hög och skall alltså tas bort - förnyas genom nyplantering!

När vi då tittar på de vintergröna alternativen så blir det nästan alltid att stanna vid Thuja, och av thujasorterna är det sorten Brabant som är den populäraste tack vare sin utomordentliga vintertålighet och låga pris.

När man frågar oss på plantskolan om thuja är vår första motfråga vilken höjd man tänkt sig på häcken och fråga två är hur villig man är att formklippa. Svaren på dessa två frågor är det som avgör om man skall plantera Thuja 'Brabant' eller nåt annat.

Thuja 'Brabant' är vanligast

Thuja 'Brabant' är nämligen inte skötselmässigt så pass mycket avvikande från granhäck av vanlig gran. Brabanten blir hög, upp till 10 meter oklippt, den blir förhållandevis bred, nära 3 meter oklippt. Den enda stora skillnaden är att plantorna växer med en rasande fart vilket förstås betyder att det snabbt blir en häck.

Just egenskaperna hög-bred-snabb gör däremot att jobbet med att forma kvarstår, ja kanske t.o.m. är ännu mera omfattande än på vanlig gran. Men räknar man med att orka med formningen ja då är rekommendationen (för häck från 2 m upp) att plantera just Thuja 'Brabant'. Det finns nämligen också en till fördel med Brabant-thujan, den är förmånlig!

Brabanten kan bilda hur täta väggar som helst - med mycket jobb!

Brabanten växer snabbt, vilket betyder billiga plantor.

Andra thujasorter för häck

Ok, om Brabanten inte passar in men man fortfarande vill ha vintergrönt, vilka är alternativen? Idegran, andra thujasorter och andra gransorter, där har du dem.

Andra thujasorter används för att de är lägre, tätare och mycket mera smalväxande. Sorterna som används mest och deras för- och nackdelar:

Thuja 'Smaragd'; plus (+) för de växer snabbt är täta och höjd på ca 3-4 meter. Kan också formas. Minus (-) de har relativt dåliga vinterhållbarhetsegenskaper, dvs de torkar ut snabbt om vattentillförseln i rotsystemet inte funkar nån vinterdag.

Thuja 'Holmstrup'; + de växer täta, smala och har en höjd på ca 2-3,5 meter alltså behöver ofta inte formklippas, + också för vintertåligheten eftersom de har i princip lika bra vinteregenskaper som Brabanten. -  för de får en massa små kottar under torra somrar.

Thuja 'Dark Embers' som är en mörkare, hårdare mutation på Thuja Smaragd; + för passlig höjd och lika tät som smaragden, - för ny sort som vi inte kan ge 100% garanti för hur den uppför sig på vintern men troligen stämmer de nordtyska resultaten hos oss också, nämligen betydligt bättre än Smaragd. Här får nog tiden utvisa vad resultatet blir.

Thuja 'Globosa' ; + för vintertåligheten som är endast snäppet lägre än för Brabant och Holmstrup, dessutom är höjden max ca 2 meter. - för ska det vara smal häck så hör den här egentligen till bolltujorna, alltså lika bred som hög, varför det blir att klippa och forma mycket.

Thuja 'Little Giant' och 'Tiny Tim'; hör också till det lägre bolltujasortimentet alltså Timmen på ca 80-100 cm och Gianten på 100-120 cm. Båda sorterna är lätt äggformade och kan utmärkt användas till friväxande låga häckar. + för främst vintertålighet bra, - för tål inte alltför mycket blötsnö på vintern.

Gemensamt för alla tujasorter och speciellt för Smaragden är att marken får inte innehålla alltför mycket lera vilken fryser hårt under vintern. Brabanten tål det relativt bra (fast växer ännu bättre i lös jord), Holmstrupen också någorlunda men de andra ska ha mullrik lös jord. Vi rekommenderar mullrik lös till alla sorterna och gärna att man blandar in litet kornig sand i jorden .

Det är thuja 'Smaragd' som är den besvärliga thujavarianten.

Thuja 'Holmstrup' är en långsammare men härdigare smal sort.

Idegran och andra låga granar

Av Idegranarna är det främst sorterna japansk idegran (Taxus cuspidata) och Hybrididegranen 'Hillii' som används. Skillnaden är tätheten och höjden. Hillii växer till ca 1,5-2 meter är tät litet utåtväxande. T. cuspidata är något glesare och något högre. En stor fördel är att sorterna kan både formklippas och föryngringsbeskäras. Man brukar säga att idegran är enda barrväxten som kan föryngringsbeskäras. En extra fördel med Hillii-sorten är att den är hanklon och får alltså inga giftiga bär som T. cuspidata får.

Nackdelen med idegranar är kravet på dränering och jordmån. Det MÅSTE vara genomsläpplig jord som har bra dränering och som inte fryser för hårt på vintern. Växten skall alltså ha möjlighet att hitta fukt mycket snabbt på vårvintern och därför ska man också ha marktäckande växter på markytan, alternativ barkflis.

Idegran, Taxus cuspidata, planterad på genomsläpplig mark och klippt för en säsong sedan.

Idegran, Taxus m. Hillii, planterad på genomsläpplig mark och formklippt under växtsäsongen till en låg häck.

Låga granar är de mutationer på vanlig gran som nuförtiden förekommer i handeln. Picea abies Maxvellii är en sådan som helt fritt växer till endast ca 3-5 meter på ca 30 år. Den har samma härdighet som grundformen plus att den kan klippas och formas.

Till riktigt låga häckar kan man givetvis också använda andra minigranar typ formklippta fågelbogranar (Picea a. Nidiformis) och så finns det en del dvärgsibiriskgran. Vi har dock aldrig sett häckar av dessa i våra nordliga breddgrader men det är nog bara för att priset och skötselkraven är mycket högre än för de vanliga sorterna.

Vanlig gran 'Maxvellii' är lägre och tätare än vår stora skogsgran. Maxvellii passar därför bra till häck men tyvärr är tillgången ojämn och priset förhållandevis högt. Bör alltså beställas minst en säsong i förväg.

Helt vanlig gran, Picea abies, blir förvisso en snygg häck efter många år. Det stora problemet är sen att man alltid bör formklippa varje år annars går det galet.

Det var de vintergröna alternativen om man inte vill börja gå in på egna experiment, t.ex tallsorter. De bladbuskar med vintergröna blad som t.ex bok, liguster m.m. är inget som klarar kylan i de österbottniska vintrarna så drömmer du om sådana sorter rekommenderar vi att du flyttar söderut.

glöm buxbom o alla andra bladvintergröna i nordliga trakter

Lucka 12, julkalendern 2016

Picea abies 'Inversa'

Hänggran

I dagens lucka hittar vi en trevlig mutation av vår vanliga gran.

'Inversa' är en smalväxande gran med mycket hängande grenar. Den väcker alltid uppmärksamhet och är en fin pelarform som inte kräver mycket utrymme. Den blir inte heller allt för hög, max 4-5 m eller så hög som man binder toppskottet.

Reservera med julrabatt:

Hänggran Inversa till julklapp? Reservera växterna som finns beskrivna i plantskolans julkalender nu för vårplantering 2017. Maila in din reservation senast 31.12.2016. Du kan reservera nu genast och fylla på med fler växter vartefter, eller så väntar du tills slutet på kalendern och sänder in alla på en gång. Vill du ha vår pdf-reservationsbekräftelse att ge i julklappskuvertet bör du dock reservera senast den 23 december. Växterna kan hämtas ut från plantskolan fr.o.m. 2 maj 2017.

Alt. 1. 1 st Inversa': -10% från normal pris 57 € (försäljningsstorlek 30-40 cm)

Alt. 2. 2 st 'Inversa' : 102 €, alt. 2 kan du om du vill betala direkt efter bekräftelsen för ytterligare -5%.

Reservera via email: wiplant(at)tawi.fi

Jultips: 

Grankvistar kan användas till kransar, till jularrangemang med andra växter och att ha vid trappen. Den här hänggranen är dock vackrast om den får ha grenarna ifred, sätt istället en ljusslinga i den och använd den udda formen för ett spännande utseende på utejulgranen!

Ta gärna del av förra årets julkalender också ifall du missade den då. Där fanns bl.a. ett inlägg om en annan utmärk utejulgran, Picea abies 'Ohlendorfii'.

Mer växtnyheter för 2016

För dig som gärna vill ha hjälp med att välja och vraka bland alla nyheterna berättar vi  här om  fem till av de riktigt fina växtnyheterna. Det här är växter som vi själva här på plantskolan  tycker är i toppklass. Kolla gärna också de 5 första tipsen i ett tidigare inlägg. 

Nyheter för säsongen 2016

Dvärgberberis för stenpartier

För några år sedan var det en av våra nordsvenska kunder som bad oss skaffa fram några dvärgberberissorter för sin Garden-Center. Vi frågade förstås honom om härdigheten för dessa, för oss, mer obekanta sorterna. Han berättade då att just dessa sorter hade han redan några år  sett i en plantering i sina trakter, och ville  ha dem för plantering i stenpartigrupper och andra platser där låga färggranna växter krävdes. Sagt och gjort vi skaffade dem via våra holländska kontakter och givetvis tog vi några extra exemplar för egen del.

Vi klipper tillbaks dem ganska rejält varje vår för det är egentligen den färggranna tillväxten som är vackrast. Planteringsplatsen skall också vara rätt bra dränerande men man ska ändå vara beredd att vattna till ganska snabbt när torrare perioder stundar. Berberissorter överlag har inte så djupa rötter vilket också gör dem välägnade till krukor och urnor (viktigt att de får regelbunden bevattning).

Sorterna vi har till försäljning är:

• Aurea, gulbladig, växer till ca 60-80 cm
• Maria, gulgrön färg. 1-1,5 m.
• Orange Rocket, kopparorange färg och växer koniskt till ca 60-70 cm
• Admiration, också rödkopparaktig men växer endast till ca 40-50 cm
• Green Carpet, växer som namnet säger till en grön matta med höjd om ca 30 cm. Denna klipper vi inte tillbaks årligen.
• Red Rocket, liknar orange Rocket i växtform men har rödare blad. Denna är ny för oss också och vi får återkomma med bilder och mera info längre fram.
• Pow Wow, helt ny för oss men den ska växa till ca dryga metern med flerfärgade blad lika olika beroende på årstid med början i gult och slut på hösten i rött och violett.Också här blir det att återkomma längre fram.
• Rose Glow, tvåfärgade blad i rött och vitt med en höjd om ca 50-70 cm
• Tiny Gold, låg dvärgsort med gulgröna blad

Berberis thunbergii 'Aurea', 'Orange Rocket', 'Admiration', 'Rose Glow' och 'Tiny Gold'

Alla av ovanstående sorter är inte listade som 2016 års nyheter men för en god jämförelse är de medtagna i vår artikel. Berberis th. 'Rose Glow' och Berberis th. 'Admiration' finns i årets lista och några av dom andra har funnits i fjolårets eller kommer i nästa års lista (finns i mycket begränsat antal redan nu).

Picea pungens 'Blaukissen'

Blaukissen kombinerat
med andra växter.

Här har vi en riktig dvärgblågran med max 50-80 cm höjd och en bredd om 60-80 cm (30 år). Inom en 10-års period ska man räkna med 20-30 cm i diameter och ungefär samma höjd. Den har nordtyskt ursprung (Günther Eschrich Tyskland, 1978). Det finns också en korsning från nordamerika som benämns 'Blau kiss' men vad vi förstått är det två helt skilda korsningar.

Blaukissen har hos oss varit mycket vinterstabil, men det första exemplarit vi planterade kom i relativt mörk halvskugga och det var inte bra. Blaukissen skall planteras i full sol och det är viktigt att gödslingen med kaliumhaltig höstgödsel utförs relativt tidigt på hösten, annars finns det risk för att den klara blå färgen mattas till en grönblå färg. I övrigt har Blaukissen låga markkrav och går både i svagt sur jord (lägre pH) och i vanlig jord. Blaukissen är utmärkt för stenpartier och liknande platser och alltså i full sol.

Picea abies Tompa

Den här ungerska dvärggranen väckte uppmärksamhet när vi berättade för branschfolk att den växer otroligt långsamt, 2-5 cm per år, och har en härdighet som är bättre än t.o.m. den vanlig granens. Sluthöjd ska vara ca 100-150 cm med en fin konisk form, så en riktigt passlig julgran efter sisådär en 30-40 år. I vår plantskola odlar vi den i krukor som står upprätt ute hela vintern utan några skador.

Det är en växt som gör sig utmärkt i stenpartier och som blir nästan lika kompakt som den känsliga sockertoppsgranen, men med en härdighet som slår den med många hästlängder. Gransorten har sitt ursprung från Barabit's Nursery i Ungern 

(1975 Barabits Miklós).

Vill man ha Tompa till en riktigt fin jämn gran i stil med sockertoppsgranen bör man klippa litet på sidorna under några år

Prunus cerasifera 'Matjuni'

se bild via Pinterest

Körsbärsplommon som kallas ”Röda baronen” dels för dess vackra rödskimrande blomning, dels för att bladen har en klar rödskiftande ton. Frukten som kommer redan i andra halvan av augusti har aromatisk smak och är röd och snygg och passligt stor. Matjuni har tidig blomning precis som andra körsbärsplommon. Också den här sorten ger alltid bättre skörd om man har ett annat körsbärsplommon som pollinerare t.ex Kometa eller Petersburg.

Picea abies 'Frohburg' 

Det här är en hänggran med ursprung från A. Haller Nursery, Switzerland år 1973. Picea abies 'Frohburg' är en smal hängande form av den vanliga granen.

Vi har haft Frohburg planterad hos oss redan under ca 6-7 år med gott resultat. Den växer i genomsnitt 15-40 cm per år. Toppen behöver bindas varje år tills man har önskad höjd varefter man kan låta den hänga över eller alternativt klippa bort. I det här fallet är den exakt som hänggranen Picea abies 'Inversa', men både i bredd och barrlängd skiljer den sig annars. Medan Inversa är helt smalhängande med längre barr, bildar Frohburg en lätt utåthängande form och när grenarna når marken växer de ut som en marktäckande grön matta. Barren hos Frohburg är kortare och finare vilket ger kvistarna en kompaktare form. Frohburg är fullt härdig hos oss och enligt amerikanska undersökningar skall dess härdighet ligga helt i klass med den vanliga granen.

Rekommenderas för små ytor där man vill ha ett framstickande grönt inslag,som grön marktäckare, i stenpartirabatter eller andra låga planteringar.

Det här var några av de sorter vi på plantskolan anser är mycket odlingsvärda, säkra och med högt prydnadsvärde eller nyttovärde. Det finns otaliga andra som är lika bra för andra platser. Se också gärna vårt inlägg om de fem första nyhetstipsen om du inte redan läst det. 

Förutom årets nyheter finns det förstås fjolårets nyheter och nyheter som kom före fjolåret (alltså det är dom här som ofta presenteras som årets nyheter i olika marketar och varuhus) och många andra bra och användbara växter. Eftersom vi inte kan presentera dem alla här på vår blogg har vi helt enkelt grupperat alla dessa fina växter i olika grupper på det sociala mediet som heter Pinterest. Är du inte från tidigare bekant med våra Pinterest sidor och tavlor tycker vi du ska stifta bekantskap med dem nu!

Skydda nu!

Vintergröna växter ger färg också vintertid. Många gånger är det ju just därför man planterar dem. Men för växten kan det också vara stora nackdelar att behålla sina blad eller barr på vinter. Läs här vad som händer och hur du kan hjälpa naturen på traven.


När vi går till vårvinter här uppe i nord så betyder detta längre och ljusare och varmare dagar. Skillnaden mellan dags- och nattemperatur blir också ganska hög. Tidigare under vintern när det varit snöfattiga perioder med stark kyla har marken också frusit ordentligt djupt.

Allt detta sammantaget kan bli en stor utmaning för de växter som har gröna blad eller barr eftersom dessa växter behöver "andas" under vintern, och när värmen stiger blir denna andning också större. Att andas för dem medför också att de andas ut en del fukt och då är det bra om det finns tillgång till motsvarande mängd från något håll, annars blir det brist på vatten. Vid helt normala vintrar när snön lagt sig före kylan kom så förblir marken ofrusen under snön. Ja kanske inte riktigt ofrusen men tjällagret är bara nån centimeter och då befinner sig största delen av växtens rötter under tjälnivå och följaktligen har tillgång till den fukt som finns lagrad i marken. I vinter däremot så hade vi ett par veckor med emperaturer nedåt -20 till -25 grader under en till två veckor i början av januari och vi hade ingen snö. Vi kan alltså på goda grunder anta att tjäldjupet rör sig från minst 40-60 cm djup, kanske mer.

En typisk vintertorkskada på Thuja Smaragd.

Hur kan man då hjälpa sina växter?

Som sagt avdunstningen sker i samband med att växternas blad andas, så här finns det två vägar att hjälpa. Antingen för man till fukt till bladen, alltså vattnar eller så försöker man minska på andningen så mycket som möjligt, alltså håller hela växtens temperatur nere.

Bevattningsidén funkar bra på växter som behöver skydd nån enstaka dag, alltså såna som du kanske planterat i nån urna nu på vårvintern och kanske har i nåt säsongsväxthus tills du flyttar ut den på terassen eller balkongen. Här kan du relativt lätt vattna flera gånger under de få dagar som jorden faktiskt frusit ihop under natten.

Ute i trädgården däremot kan man ha dåliga temperaturförhållanden under en längre tid och då är det inte lätt att tänka sig tillföra vatten kanske fyra, fem eller ännu mera per dag. Särskilt inte då det är under förmiddag och dag som behovet är störst. Alltså här är det bättre att försöka minska på behovet.

Genom att hålla ner dagstemperaturen så lågt som möjligt, helst på minussidan, så håller växten sig nästan helt i vila, ungefär som under mörka januari. Genom att använda tillräckligt skuggande väv eller granris kan man hindra solens strålar att värma upp de mörkgröna bladen och barren under dagen och det är precis det här som rekommenderas för längre perioder. När man söker material för ändamålet bör man alltså tänka sig för så att man inte t.ex sätter tätt plast som kanske i värsta fall ger temperaturhöjning som i ett växthus. Alltså precis motsatt effekt mot vad som eftersträvas. Förr i tiden användes gamla jutesäckar eller granris. I dagsläget finns det skuggvävar som efterliknar den effekt man fick med de gamla metoderna. Fördelen gentemot de gamla beprövade metoderna är främst att det finns att köpa och är relativt lätt att få på plats.

Om man går till yrkesverksamma plantskolor så finns det en del specialtrix som man brukar ta till. Nu gäller det då vanliga, egentligen härdiga, sorter som under normala förhållanden skall klara sig på egen hand men som just under extremförhållanden, växterna kanske också är omplanterade senaste året, kan behöva hjälp. Inhemska granar (Picea) och tallar (Pinus) och kanske de tujasorter (Thuja) som har styvaste barren hör till såna växter. Här gör man helt enkelt så att man smutsar snön med t.ex aska, för att få bort reflekterande solstrålar och därigenom minska på de mörka barrens värmeupptagning. Du vet ju själv att man blir snabbare solbränd vid badstranden än långt upp på land. Tänk alltså på att ett vitt snötäcke reflekterar i stort sett lika mycket solstrålar som en vattenyta. För känsligare växter, alltså läs växter med mjukare barr eller blad, räcker detta skydd inte till men för stora kulturer normalkänsliga är det ofta fullt tillräckligt och har man i sin trädgård t.ex planterat en längre vanlig granhäck eller en Holmstrup tujahäck så kanske denna metod är att föredra. Har man mjukare Smaragd-tujahäck eller häck av rhododendron så räcker det dock inte till.

Hur länge skall man skydda?

Rent praktiskt sett behöver skyddet finnas kvar så länge som man har stark kyla under natten. Är alla rötter i ett lager där det finns djup frost så är det alltid en fara. Sista dagarna i februari och hela mars kan vara sådana tider men också om nordanvinden sveper ner kalla vindar i april kan det uppstå såna förhållanden. Minns dock att för korta perioder kan man också tillföra vatten på barr och blad. Alltså är det en eller två dar i april-maj med stark nattkyla så enklast är då att dusha växterna några gånger dan därpå. Sammantaget alltså fara finns från februari-mars tills växtperioden börjar i början av maj.

Finns det mera att tänka på?

Som jag nämnde förut, så är det skillnad på mjuka barr och hårda barr. Mjuka barr har mera klyvöppningar och börjar andas snabbare vid temperaturomslag. Växter med mjuka barr har ofta sina naturliga växtplatser i kustområden där det oftare är fuktiga milda vintrar medan växter med hårda barr mera ofta har sin naturliga hemvist i inlandsklimat med torrt, kallt klimat. Alltså redan när du väljer sort för planteringen borde du tänka på att få rätt växt på rätt plats. Plantera t.ex aldrig en tujahäck med mjuka barr på marker som fryser hårt, det går galet förr eller senare. De barrväxter som har mjuka barr kasnke passar bättre i en barrväxtgrupp som naturligt får lite skugga och skydd av andra träd eller byggnader.

Slutligen vill jag nämna att det finns ännu en sak att ta i beaktande, nämligen vind. En stark blåst torkar nästan lika effektivt som solens strålar och därför ska man också alltid tänka på att uttorkning kan också ske på vindpinade växtplatser i både halvskugga och helskugga.

Med en natttemperatur långt under nollstrecket och full sol på dagen finns det stor risk för brännskador p.g.a uttorkning.

Det finns skuggväv att köpa. Denna gröna skuggväven tar bort ca 50% av solljuset.

Riktigt låga barrväxter skyddar man enklast med granris.

också våra vanliga inhemska trädslag, gran och tall kan behöva skydd speciellt när de är nyplanterade. Bildens granhäck skulle vi dock påstå klarar det mesta mycket beroende på att kvistarna effektivt täcker och skyddar marken från den djupa frosten.

För t.ex rhododendron är det enklast att söka en planteringsplats som ligger passligt skyddad i halvskugga.

olika barrväxter tål olika mycket sol och vind, de sorter som har hårdare barr tål överlag bättre och de med mjuka barr sämre.

Vintergröna perennaväxter kan också torka ut. Har man dem i kruka som här är det enkelt att flytta till skuggigt svalt ställe.

Vår vanligaste perennaväxt, Bergenian, har rätt hårda blad och tål därför rätt mycket vind och väder, men det finns vårar när man faktiskt kan se rätt omfattande uttorkningsskador även på dessa.

Brokbladig benved har vintergröna blad som dessutom är rätt mjuka. Alltså denna växt bör helst planteras i en urna som man kan flytta till ett förråd senast efter jultiden. Vi brukar rekommendera inflyttning redan på senhösten när även dagstemperaturen börjar hålla sig på minussidan.

Snö kan vara bra täckning, men så fort det blir blidväder finns här mycket stor risk att grenar bryts. Vi rekommenderar därför att man skakar ner snön före blidvädret.

Skall man plantera tujahäck rekommenderar vi de sorter som har hårdare barr. Exempel på sådana sorter är Brabant (bör klippas), Holmstrup (2-3 m), Globosa (rundväxande ca 1,5 m), Little Giant (ca 1,2 m).

text och bild, Kjell Wickman, 29.02.2016

Julkalender lucka 12

Picea abies 'Ohlendorffii'

dvärggran

Växt: bollform (ibland kallad bollgran, Picea abies f. Globosa 'Ohlendorffii'), först rund senare bred pyramid, fina tillväxtknoppar och barr . 1,5-2 m hög/bred. Tät ända från marken. 50 år gamla exemplar kan bli 3 m höga och 4-5 m breda men 10-20 åriga plantor är högst 2 m höga.

Ursprung: Enligt info på internet är sorten framtagen på 1840-talet av Theodor Ohlendorff i Hamburg, Tyskland med frön från Nikita, Krim. Officiellt introducerad av Spaeth Nursery först år 1904. Vår plantskolas första exemplar kom från Holland 1986 i samband med en provplantering av olika Picea abies sorter.

Användning: Passar utmärkt i urban miljö tack vare sitt rundkoniska, kompakta och friska växtsätt. Härdighet åtminstone zon IV-V i Finland.

Övrigt: ‘Ohlendorffii’ har mörka täta barr. De nya årskotten har en lätt ljusgrön-blåaktig nyans. Tillväxtknopparna på hösten har en stark rödbrun färg och färgen är alltså mycket snygg också på senhöst-vinter. Det är fullt möjligt att klippa växten (våren) för att hela tiden bibehålla antingen rund eller helt konisk form.

Det här är ett av exemplaren vi fick till vår provodling år 1986. Den är nu (2015) ca 2,5 m hög och nån gång i början av 2000-talet sköt det iväg en konformad topp.

Skotttopparna har snygga kopparbruna knoppar.

Årsväxtarna skiftar i blågrönt just när de skjuter iväg. Bilden är tagen på kvällen när färgen framhävs ännu mer.

Det här är en planta till försäljning. Oftast är plantorna helrunda men vi brukar också plocka de konformade skilt.

Den vanliga plantstorleken har rundformad planta.