Nya populära växter - Pelar- och dvärgsilvergran

Det kommer hela tiden en del nya sorter och kloner av redan kända vinterhärdiga växter. De senaste i form av silvergran är en mattbildande gran plus en pelarformig gran. Dessa är precis som övriga silvergranar bäst att plantera i full sol.

Pelarsilvergran har stadigt upprätt växtsätt.

Picea pungens 'Sonia'

Mattbildande dvärgsilvergran vilken vi hade som nyhet sommaren 2017. Nu har vi mera erfarenhet och kan lugnt påstå att den uppför sig precis lika bra som vi förutspådde. 

Polsk lågväxande blå silvrig gran. Långsamväxande. Blir med tiden 0,7 m hög, växer 3-6 cm/år. Jord: lätta, näringsrika jordar. Soligt läge, alltså utmärkt för stenparti och den varma kanten i barrväxtgrupper.

Picea pungens 'Iseli fastigiata'

Detta är då pelarformen som vi också hade som nyhet sommaren 2017. Här gäller också samma sak, den uppför sig precis som vi förutspådde år 2017. 

Iseli fastigiata är en amerikansk smalt pyramidial tät form  med  vackra blå barr som gör detta val från Iseli Nursery, USA, till den perfekta blå accenten där det är begränsat utrymme. Höjden anges från USA till max  7 m men i Europeiska plantskolor pratas det allmänt om ca 3 meter, alltså en riktigt fin julgran.

Soligt läge är bäst och blanda gärna in litet flis eller bark i jorden så blir den luftigare för växten. Växer någorlunda snabbt så detta är givetvis en fördel när man vill se resultat.

Nya populära växter - Dvärgberberis

Berberis thunbergii 'Maria' eller som våra amerikanska kollegor säger, Berberis 'Golden Pillar', är en relativt ny växt som nu hastigt fått större uppmärksamhet litet varstans i världen. Sorten Maria kombineras ofta med nån av de oranga eller röda sorterna, t.ex Orange Rocket, Red Rocket, Rose Glow, Admiration. Man ser också kombination med helt andra färggranna växter som lågväxande smällspirea, färgrika spirea-sorter och barrväxter i olika gröna format. Allt är möjligt med denna växt tycks det som.

Lite historia om berberis i allmänhet

Berberis var länge en grön och populär häckväxt vilken fröförökades. Berberis som häck växte till ca 1-2 meters höjd (i våra Österbottniska trakter var 2 meters alternativet sällsynt även om sånt förekom på gynnsam plats). Den grönbladiga berberisen, Berberis thunbergii, har tyvärr ganska lätt för att få vinterskador i våra zoner, men dock mer sällan så pass stor skada att den helt dör bort. Detta gör den något olämplig som häckväxt eftersom häckarna då ofta blir ojämna och rent ut sagt fula.

Berberis började senare förknippas allt mera med den storväxta rödbladiga sorten 'Superba' vilken också den var en mycket populär färgklick på 1970 och 1980-talen. Superba-sorten eller blodberberis som den heter på svenska har stålvassa taggar, växer ordentligt 2 meter hög och klarar sig betydligt bättre än sin grönbladiga ursprungsversion. Blodberberisen har dock blivit i stort sett helt utkonkurrerad av den taggfria mörkbladiga smällspireasorten 'Diabolo' och senare efterföljare som  'Red Robin', 'Lady in Red', Amber Jubilee' m.fl., vilka ger samma färgklick med ytterligare en överdådig vitblommig färgperiod kring midsommartiden (i Österbotten).

Gamla blodberberis gör skäl för namnet, tagarna är sylvassa! Här är en kvist under blomning i maj.

Tagglösa nykomlingen rödbladig smällsmpirea har helt konkurrerat ut gamla blodberberisen. Det finns otaliga smällspirea sorter att välja på. Bilden är sorten Center Glow, vilken dock inte ännu år 2020 finns i vårt sortiment.

Renässans för berberis

Det är först in på 2010-talet som renessansen för berberis har börjat. Hos oss började det med de lysande orangeröda dvärgsorterna 'Orange Rocket' och 'Admiration' och när så den gul-orange-röda sorten 'Maria' dök upp på marknaden som kombination till de redan befintliga sorterna så har användningen alltmer ökat.

Fördelen med dvärgsorterna är storleken, de flesta sorter är ordentligt under 1 meter, och de har mjukare taggar än den gamla blodberberisen och därför lätta att sköta.

Berberis 'Admiration' blir ca 30-40 cm hög och 40-50 cm bred med en kraftigt lysande röd färg. Bladen har oftast en vitgul rand ut i blandkanten.

Skötsel

Skötseln gör man lätt med en rätt kraftig beskärning på vårkanten. Man kan beskära kraftigt eftersom man i första hand vill att bladfärgen skall ge färg, blomningen (gula små blommor) är alltså av sekundär betydelse. Efter beskärning är det bara att gödsla och vattna vid behov.

Dvärgberberissorterna vill gärna ha rätt bra dränerad mark. De har rätt ytliga och fina rötter vilket betyder att det  gärna får regna (alltså vattna) då och då. Den som är mera praktiskt lagd sätter givetvis bark- eller träflis som marktäckning för att hålla fukt och ändå få det porösa skiktet som berberis vill ha.

Gödsla med normala gödselmedel från våren och eftersom de är buskar med färg, också ofta skärskild höstfärg, så är  bra att höstgödsla med kalium-fosforgödsel i god tid. Höstgödslingen ger buskarna mera höstfärg och förbättrar samtidigt för nästa säsong.

Några sorter

När vi bläddrar tillbaks bland våra blogginlägg så kommer nästan alla sorter vi hittills använt fram. Även om de omnäms redan år 2014-2015 så hittar vi den bästa sortsammanfattningen i vårt inlägg från 11 maj 2016. Sån här lista gjorde vi då:

• Aurea, gulbladig, växer till ca 60-80 cm
• Maria, gulgrön färg. 1-1,5 m.
• Orange Rocket, kopparorange färg och växer koniskt till ca 60-70 cm
• Admiration, också rödkopparaktig men växer endast till ca 40-50 cm
• Green Carpet, växer som namnet säger till en grön matta med höjd om ca 30 cm. Denna klipper vi inte tillbaks årligen.
• Red Rocket, liknar orange Rocket i växtform men har rödare blad. Denna är ny för oss också och vi får återkomma med bilder och mera info längre fram.
• Pow Wow, helt ny för oss men den ska växa till ca dryga metern med flerfärgade blad lika olika beroende på årstid med början i gult och slut på hösten i rött och violett.Också här blir det att återkomma längre fram.
• Rose Glow, tvåfärgade blad i rött och vitt med en höjd om ca 50-70 cm
• Tiny Gold, låg dvärgsort med gulgröna blad
  Sen dess har nån enstaka tillkommit, t.ex årets nyhet 'Lotin Rouge', och så finns ju också 'Chocolate Summer' med chokladbruna blad.
  
  
  
  

Länkarna till  några av inläggen hittar du här:

 https://wickmansplantskola.blogspot.com/2015/12/julkalender-lucka-22-berberisthunbergii.html

Några bilder

(mera bilder hittar du enkelt via Google)

Tiny Gold - endast ca 20 cm hög

Lotin Rouge - ca 30-40 cm Nyhet hos oss säsongen 2020

Chocolate Summer - något högre 50-60 c. Denna har vi prövat några år men ännu inte i sortimentslistan.

färgkontraster får man lätt med dessa växter!

Berberis thunbergii 'Aurea', 'Orange Rocket', 'Admiration', 'Rose Glow' och 'Tiny Gold'

Maria - blir knappa metern efter flera år, här är de relativt nyplanterade.

och samma plantering ett par år senare. Man ser tydligt att det växt till sig.

Schersminerna blommar i juli

Vilken tur att inte alla buskar och blommor fixar sin blomning genast från våren! Med rätt planering fixar man sig nämligen blommor också under sommarens semestertider. I juli blommar t.ex olika schersminer, de första praktspireorna och mot slutet av månaden de första hortensiorna. Och sen förstås en hel del av högsommarperenner.

Norrlandsschersmin blommar rikligt

Schersminer

Det finns schersminer i litet olika höjder. Den allra vanligaste förut var doftschersminen, Philadelphus coronarius. Eller rättare sagt, folk trodde sig ha den planterad men i själva verket var de flesta den mycket likartade mer eller mindre doftlösa Gordonschersminen, Philadelphus lewisii var. gordonianus. Denna är ofta också med sämre blomning och har därför sorterats skilt enligt namndirektiven de senaste 30-40 åren. 

Doftschersminens blomma

Vanlig doftschersmin kan bli rejält stor på bredden

Till gordonschersminerna hör egentligen också de numera mycket välbekanta Norrlandsschersminen, Philadelphus lewisii 'Waterton' och den finska kritvita varianten 'Tähtisilmä'. Tähtisilmä som kan översättas till  "Stjärnöga" har dessutom betydligt mera doft än t.o.m. doftschersminen. 

Norrlandsschersmin 'Waterton' har också rätt mycket doft och så är den framförallt blomrik.

Philadelphus lewisii 'Tähtisilmä', FinE har de vitaste vita och doftande blommorna.

Går man till de något lägre sorterna återfinns bland annat de småblommiga schersminerna, Philadelphus x lemoinei, med smultronschersminsorterna Mont Blanch och Lemonii. De här har fått sitt namn av att blomningen har en förnimmelse av smultrondoft vilken förstås inte är fyskam. Höjden på dessa två varierar från ca 1 meter till ungefär 1,5 meter i våra Österbottniska trakter.

Philadelphus x lemonei

Den andra ytterligheten om man tittar på höjd är då kungsschersminen, Philadelphus pupescens. I Finland är det då mest frågan om FinE-sorten 'Tuomas' som faktiskt i ytterlighetsfall kan växa till en ordentlig buske på 4-6 meter men som dock rekommenderas att beskära med några års mellanrum så att höjden mera hålls på ca 2-3 meter. Vid beskärning undviker man döda grenar som brutits/knäckts av blötsnö eller fått andra skador så att de torkat in.

Philadelphus pubescens  'Tuomas', FinE här några år efter plantering och inte alls full höjd ännu.

Trädgårdshallon Glen Ample

Hallonet Glen Ample stiftade vi första bekanskpaen med redan år 2007. Tidigt på våren köptes certifierade plantor in för en odlarkund som läst om sorten och skulle pröva den på en varm sydsluttning. Odlaren ifråga planterade 1500 Glen Ample och 1200 Polka hösthallon.

Denna hallonodling utvecklade sig mycket bra under flera år. Priset på hallonbär var däremot inget att skryta om eftersom det under denna tid också kom fler och fler tunnelodlingar som gjorde att priserna sjönk. Med detta i baggaget blev det så att odlingen så småningom lämnades oskött och sedan lades ner. Under nån vinter rapporterade nog odlaren att några små områden fått skador men inte mer än övriga sorter.

Glen Ample har sedan undan för undan blivit allt vanligare, särskilt i tunnelodling men också på friland. Det finns kunder som misslyckats med sina Glen Ample men inte mera än med andra sorter.

I Sverige anses Glen Ample som huvudsorten för hallonodling.

Hos oss i plantskolan har Glen Ample vanligtvis övervintrat bra t.o.m. ute i kruka för att inte tala om de plantor som varit nedgrävda i jorden.

Historia och egensakper

Glen Ample är en sort från  Scottish Crops Research Institute (SCRI) och är skyddad enligt EU Plant Variety Rights. Framtagen vid SCRI, Invergowrie (nuförtiden James Hutton Institute). Man lämnade in om skydd år 1998 och skyddet beviljades år 2000.

I översikten för patentet framgår att korsningen kom till 1981 från korsningar (ej namngivna) som redan gjorts på SCRI. Man räknar därmed med att sorten korsats från nummersorterna

`SCRI 7326E1`×`SCRI 7412H16`

Hela korsningsprogrammet startade egentligen redan på 1950-talet och korsningsprogrammet har också resultaerat i många andra Glen-sorter som t.ex Glen Doll och Glen Fyne.

De bästa nya egenskaperna med Glen Ample sorten är dess taggfria eller nästan taggfria skott samt ett starkt upprätt växtsätt med en frisk växt.

Glen Ample har också förmågan att bilda stora fasta bär med mycket hög avkastning. Dessutom ska sorten vara mer eller mindre resistent mot sjukdomar förorsakade av långrörsbladlus (Amphorophora idaei aphid virus vector).

Odling

Hallon trivs bäst i pH 5,5-6,5 och i en mullrik sandig lerjord.  En lätt sluttning i ett vindskyddat läge är bäst, men helt vindstilla är inte heller bra eftersom vinden har förmåga att torka upp växten snabbare efter regn och på det viset undvika många svampsjukdomar. Gallra gärna bland årsskotten också detta för att få in mera luft mellan skotten.

Ett passligt radavstånd är från 2 meter och upp och plantavstånd i raden ca 50 cm. Markväv är att föredra framom plastlist också detta för att undvika extra fukt. En liten upphöjd bädd på 10-20 cm hindrar vatten att stå på bädden under vintern.

Länkar och källor:

SLU faktablad om sommarhallon, https://pub.epsilon.slu.se/5683/1/nilsson_t_110210_3.pdf

Google Patents: https://patents.google.com/patent/USPP11418P/en
James Hutton Institut, New developments in the Scottish raspberry breeding programme,  https://sscr.hutton.ac.uk/files/files/soft%20fruit/Jennings_raspbreeding.pdf
Wickmans Plantskolas egna erfarenheter, odling och försök.