Trädgårdshallon Glen Ample

Hallonet Glen Ample stiftade vi första bekanskpaen med redan år 2007. Tidigt på våren köptes certifierade plantor in för en odlarkund som läst om sorten och skulle pröva den på en varm sydsluttning. Odlaren ifråga planterade 1500 Glen Ample och 1200 Polka hösthallon.

Denna hallonodling utvecklade sig mycket bra under flera år. Priset på hallonbär var däremot inget att skryta om eftersom det under denna tid också kom fler och fler tunnelodlingar som gjorde att priserna sjönk. Med detta i baggaget blev det så att odlingen så småningom lämnades oskött och sedan lades ner. Under nån vinter rapporterade nog odlaren att några små områden fått skador men inte mer än övriga sorter.

Glen Ample har sedan undan för undan blivit allt vanligare, särskilt i tunnelodling men också på friland. Det finns kunder som misslyckats med sina Glen Ample men inte mera än med andra sorter.

I Sverige anses Glen Ample som huvudsorten för hallonodling.

Hos oss i plantskolan har Glen Ample vanligtvis övervintrat bra t.o.m. ute i kruka för att inte tala om de plantor som varit nedgrävda i jorden.

Historia och egensakper

Glen Ample är en sort från  Scottish Crops Research Institute (SCRI) och är skyddad enligt EU Plant Variety Rights. Framtagen vid SCRI, Invergowrie (nuförtiden James Hutton Institute). Man lämnade in om skydd år 1998 och skyddet beviljades år 2000.

I översikten för patentet framgår att korsningen kom till 1981 från korsningar (ej namngivna) som redan gjorts på SCRI. Man räknar därmed med att sorten korsats från nummersorterna

`SCRI 7326E1`×`SCRI 7412H16`

Hela korsningsprogrammet startade egentligen redan på 1950-talet och korsningsprogrammet har också resultaerat i många andra Glen-sorter som t.ex Glen Doll och Glen Fyne.

De bästa nya egenskaperna med Glen Ample sorten är dess taggfria eller nästan taggfria skott samt ett starkt upprätt växtsätt med en frisk växt.

Glen Ample har också förmågan att bilda stora fasta bär med mycket hög avkastning. Dessutom ska sorten vara mer eller mindre resistent mot sjukdomar förorsakade av långrörsbladlus (Amphorophora idaei aphid virus vector).

Odling

Hallon trivs bäst i pH 5,5-6,5 och i en mullrik sandig lerjord.  En lätt sluttning i ett vindskyddat läge är bäst, men helt vindstilla är inte heller bra eftersom vinden har förmåga att torka upp växten snabbare efter regn och på det viset undvika många svampsjukdomar. Gallra gärna bland årsskotten också detta för att få in mera luft mellan skotten.

Ett passligt radavstånd är från 2 meter och upp och plantavstånd i raden ca 50 cm. Markväv är att föredra framom plastlist också detta för att undvika extra fukt. En liten upphöjd bädd på 10-20 cm hindrar vatten att stå på bädden under vintern.

Länkar och källor:

SLU faktablad om sommarhallon, https://pub.epsilon.slu.se/5683/1/nilsson_t_110210_3.pdf

Google Patents: https://patents.google.com/patent/USPP11418P/en
James Hutton Institut, New developments in the Scottish raspberry breeding programme,  https://sscr.hutton.ac.uk/files/files/soft%20fruit/Jennings_raspbreeding.pdf
Wickmans Plantskolas egna erfarenheter, odling och försök.

Bärtrysorter och deras ursprung

Bärtry eller Honungsbär är en av de bärsorter som kommit starkast under de senaste åren. Detta har också gjort att sortimentet inom bärtry också har ökat explosionsartat. Det kommer också att öka mycket ännu, och det skulle inte förvåna mig om vi inom ett par tre år har ett sortiment på uppemot 40-50 sorter passande för litet olika odlingsändamål och olika smaker.

Sorten 'Duet' är den absolut bästa vi har om du ska "skaka" loss bären på en duk du brer ut under busken. Tidig sort.

Bärtry är en växt som drar nytta av korspollination och skall gärna planteras med två eller allra helst tre eller flera olika sorter för att få bästa möjliga pollinering och  maximal skörd. De olika förädlarna rekommenderar alltid samplantering enligt sina korsningar/tabeller, men det är kanske inte alltid  det enda gångbara alternativen. 

Sist och slutligen är det blomningstiden som i stort avgör pollinationen. Undantag kan vara sorter som kommer från samma föräldrasorter men de är få.

För att försöka underlätta lite grann för gemene man vilka sorter man ska välja har vi här gjort en tabell med sorternas ursprung. Observera att i varje rubrik har vi endast sorter som finns  i Wickmans Plantskolas sortiment eller försök.

Efter sorten har vi lagt till uppgift om sorten är att betrakta som tidig eller sen.

1. Gamla "finska" sorter

•   'Torneå' , tidig blomning, valdes ut som fortsättning till de sorter som fanns i produktion på 1960- till 1980-tal. Sorten anförs nu på 2010-talet endast till prydnadsändmål eftersom både bärstorlek, smak och skördemängd inte på långt när motsvarar kriterier för dagens bärodlingar.Tidig sort.

2. Svenska sorter

Anja - marktäckare

• Anja

Anja är marktäckare och mest att betrakta som utmärkt prydnadsmarktäckare.

3. Polska sorter

• Atut, tidig-medel
• Duet, tidig
• Karina, tidig
• Rebecca, tidig-medel
• Wojtek, tidig-medel
• Ruben
• Zojka, tidig-medel
• Jolanta 
• Woloszebnica

Atut blir låg och tät. Vi använder den för häckar och som marktäckare.

4. Kanadensiska sorter

Indigo serien

• Indigo Gem (9-15), medel-sen
• Indigo Treat (9-91),  medel-sen
• Indigo Yum (9-92), medel-sen
• Tundra, medel ,  medel-sen
• Borealis 2007, medel-sen
• Aurora 2012 , medel-sen (de tre sista anses som bas för Indigo sorterna därför har vi hänfört dem hit)
• Honeybee , medel (togs fram som pollineringssort men ger också bra skörd)

 

Aurora är medel till sen. Bären är i detta stadie när många tidiga sorter är plockade.

Boreal-serien

• Boreal Blizzard 2016 , sen
• Boreal Beauty 2017 , sen till mycket sen
• Boreal  Beast 2018 , sen

Obs! pollineringsmässigt passar inte enbart Aurora och Boreal Blizzard eftersom de är nära släkt och skall troligen ha en tredje sort för bästa pollinering.

 5. Ryska sorter från Leningradsregionen

(Pavlovsk Experimental Station)

• Amfora, tidig-medel
• Morena, tidig-medel
• Nimfa, tidig-medel
• Volhova, tidig-medel
• Leningradskij Velikan, tidig-medel
• Lebeduscka, tidig-medel
  Dessa kan med fördel kombineras med alla andra tidiga eller medeltidiga sorter.

 

Nimfa

Volhova är tidig och lättplockad

Amfora är medel - lätta att plocka.

 

 

6. Ryska sorter från Moskvaregionen

• Princess Diana, medel
• Siniczka (1998), medel

7. Ural sorter (South Ural Research Institute)

• Sineglazka (=Singlaska i många listor),
• Chernichko
• Czelabinka

8. Sibiriska sorter (Institute of Horticulture of Siberia) (=Tomsk sorter)

FGUP Bakcharskoye Rosselhozakademii.

• Bakcharsky Jubileijana, tidig-medel
• Giant Bakcharsky,
• Jugana 2010, medel-sen
• Silginka (2004) , medel-sen
• Vostorg 2012 , medel-sen
• Sinij Utes PBR (Blue Rock, Синий Утёс), medel-sen
• Docz' Velikana, tidig-medel

 

Docs Velikan är medeltidig till medel sort. F.ö. en riktig "jättetrynare".

Sini Utes litet mot medel hållet också

Anmärkningar:

Vi har inte rena japanska sorter.

Sorter som vi inte lyckats hitta ursprung på:

• Balalaika, Ryssland var?
• Kalinka  Ryssland var?
• Gordost Bakczara, medel-sen. Är detta samma som Giant Bakcharsky?
• Uspiech  Ryssland var?

• Annika  ?

• Blue velvet Amerika? Blue Velvet uppför sig som lägre tätare variant (jfr Atut, Anja)

Vi reserverar oss för eventuella fel (t.ex för Lebeduscka har vi ibland sett uppgifter att den ska härstamma från Leningradsortimentet).

För mera läsning om hur vi upplevt bären hos många av sorterna rekommenderas ett par andra tidigare  blogginlägg t.ex om smaker (år 2016) eller om höjd och egenskaper. 2019 års smaktest och plockningsanteckningar kommer senare i höst.

Saskatoonbär

Sommaren 2018 var ett bra år för saskatoonbär. Därför ska vi passa på att presentera litet olika sorter och hur de växer och också litet om användning. Våra bästa odlingstips för saskatoon  ingår förstås längst ner i inlägget.

Saskatoon är mums för finsmakaren

Smokey

Första sorten ut är 'Smokey'. Denna sort har blivit något av en huvudsort mest tack vare sitt växtsätt, lågt, kompakt och med lättböjliga grenar. På äkta klonförökad Smokey är bären stora över 14 mm i diameter och runda och påminner mycket om blåbär.

Smokey gör en hel del rotskott, men de kommer alltid riktigt invid plantan som därmed hålls väldigt tät och jämn i växten. Vårt provexemplar här på plantskolan har efter ca 15 år en diameter på 120 cm och en höjd på ca 2,5-3 m.

Smokey producerar vi i 2L kruka (1-2gr), 4 eller5L kruka (större buske förgrenad) och  som rotäkta småträd med stam på ca 60-80 cm. Av Smokey finns det också en liten mängd något större träd samt om man vill göra större odling så har vi småplantor i en 9 cm kruka (1 gr 15-25 cm, minimimängd 50 st)

Sorten härstammar från Alberta, Kanada och är från 1952, alltså varit med rätt länge redan.

Detär sorten Smokey som är absolut populärast med sina runda stora bär.

Martin

'Martin' är sorten som är nästpopulärast. Här är det smaken och växthöjden som gjort sorten populär. Bären är betydligt mörkare än på Smokey och växtsättet brett-runt. Höjd på Martin är ca 3 meter. Rotskott kommer en aning. Bärstorlek ca 14 mm och smaken är som sagt utomordentlig.

Martin producerar vi i 2L kruka (1-2gr), 4 eller5L kruka (förgrenad) och i liten mängd som rotäkta småträd med stam på ca 60-80 cm.

Sorten är korsad ur Thiessen i Saskatchewan, Kanada, 1990.

Martin

Northline

'Northline' har aldrig blivit riktigt populär, främst för sitt litet glesa upprätta växtsätt. Höjden ca 2  meter och med rikligt med rotskott. Bärstorleken ca 16 mm och färgen mörkblå.

Northline har vi just nu som stamträd påympat (ca 100-120 cm) på en Sorbus aucuparia.

Sorten framtagen i Alberta, Kanada, 1960.

Northline

Thiessen

'Thiessen' är den högsta av sorterna, ca 4 meter med ganska upprätta grenar. Bärstorlek ca 10 mm och  fina bär som dock inte är lika söta som Smokey.


Thiessen producerar vi inte just nu p.g.a att efterfrågan på denna höga buske har varit i det närmaste obefintlig.

Thiessen

Honeywood

'Honeywood' borde växa till ca 2,5-3 meter men hos oss är denna också drygt 4 meter hög med smalt, ganska glest växtsätt. Vi borde eventuellt ha klippt den mera under uppväxten. Här kommer inga eller nästan inga rotskott och de 13-15 mm stora bären mognar under längre tid och behöver således plockas i flera omgångar. Färgen är mörkt blå och smaken helt ok.


Honeywood producerar vi inte heller just nu så ska man ha (mindre mängd) av den bör man beställa ca 2 år i förväg.


Sorten från Saskatchewan, Kanada, 1973. 

Honeywood

Saskatoon har också ett stort prydnadsvärde eftersom blomningen i maj är rätt överdådig plus att buskarna får mycket fin höstfärg på hösten. Urbefolkningen i Kanada lär ha sagt att saskatoon har tre värden: Blomningen, bären och höstfärgen.

Blomning på en ung Smokey buske

Plantering och skötsel

Saskatoon  växer i de mesta jordtyperna men ska man odla för kvalitativa bär så är det allra bäst i mullrik, näringsrik jord med normalt pH och helst i soligt läge. Alla bär blir större om man bevattnar vid torrt väder. Det är ett måste att täcka buskarna med nät när bären börjar mogna för annars tar fåglarna i stort sett hela skörden.

För absolut bästa pollinering rekommenderas att man planterar minst två olika sorter. Vi rekommenderar 80-90% Smokey + 10 % Martin.

I hemträdgårdar kan man dra nytta av saskatoon genom att plantera t.ex häcken med just Sorten Smokey och sen längst ut i plantera en Martin buske. Vill man ha tät häck är 2 till 3 plantor per meter att föredra. Tycker man däremot att häcken ska vara en aning vågig kan man bra plantera med 1 till 1,20 m mellan buskarna. I sådana fall rekommenderar vi en av de större försäljningsstorlekarna (2 till 5 liters planta) eftersom saskatoon inte förgrenar sig så snabbt som ung planta.

Några saskatoontyper tillhandahålls också med stam och dessa är tänkta för rabatter och liknande platser. Det är skäl att ha stödkäpp till träden åtminstone när bärskörden mognar för annars böjs hela trädet ner.

Användning av bären

Saskatoonbär kan användas till både saft, sylt och i olika bakverk. Man kan altså använda saskatoon i stort sett som blåbär och produkterna påminner också i mycket om blåbär både till smak och färg.

Gör som proffsen, kombinera nytta med nöje

Det är nu två år sen vi fick uppdraget att ordna med nyttig häck till Linds kök i Bäckliden, Närpes. Vi har ibland gjort "återbesök" och häromdagen var en sån dag igen. Maria hade beordrat oss att komma för ett nytt projekt men givetvis gick vi igenom mycket av det gamla sådär på samma gång. Riktigt nöjd är man med häcken runt glasterassen, eftersom den klarat vintrarna utomordentligt trots att det är planterat inuti muren. Att det också kommer goda bär samtidigt som det är snyggt passar absolut också in i Linds matfilosofi.

Bärtry 'Atut' som häck vid Linds kök i Bäckliden, Närpes

Häcken som gjordes av bärtryn 'Atut' (Lonicera caerulea var. kamtjatica 'Atut') är tät, låg och otroligt snabbt grön på våren. Vid besöket 7 juni var det stora bärkartar i häcken så riktigt många dar tills skörd lär det knappast va om sommarvädret håller i sig. På plantskolan ser vi ju andra bärtrysorter som redan börjat visa färg på bären, men de buskarna står förstås varmare i mindre krukor.

På Linds kök får plantorna vatten och gödsel via droppbevattningssytem och det är nog en nödvändighet eftersom varje planta inte har mer gjord än ca 30 liter för sitt rotsystem. Planterad i marken brukar dock bärtryn klara sig med vad naturen ger men större bär får man nog med bevattning där också om sommaren är så torr som vi haft nu.

Att vi valde just sorten 'Atut' för denna häck har sin förklaring i att planteringen är gjord inne i en stenmur som redan i sig är upphöjd från marken. Vi ville då ha en växt som ger fylligt intryck men som matgästerna ändå ser ut över. Sen var det ju också det här med att Maria alltid säger att växterna vid restaurangen måste gå att använda. Valet blev alltså denna gång just bärtryn 'Atut'.

Sommaren 2016 var häcken nyplanterad med cc-avstånd på ca 50-60 cm

Vill du läsa om en annan snygg låg häck kan vi tipsa om inlägget "Färgstark låg häck som snart går i blom."