Bärtry kan användas precis som
blåbär, de påminner både i smak och färg rätt mycket om
våra vilda blåbär. Bärtryn är också färgad inuti vilket gör
att sylt eller marmelad blir helt mörk. De sorter
jag plockade hade alla något olika smak och mest lik vilda blåbär
är sorterna Nimfa och Amfora, vilka dock inte kanske var
de lättaste att plocka.
Dessa sorter plockades:
-Atut. Nästan runda bär som sitter
rätt bra fast på busken, ja egentligen så pass bra att bladverket
ofta följde med ner i samlingskärlet, vilket gjorde dem något svårrensade. Bären är svåra att se eftersom de är skymda av ett
ganska runt bladverk. Bären har en något stark blåbärssmak.
Marmelad på Atut har jag gjort förut och den är helt suverän.
-Duet är den som egentligen är
enklast plockad bara man gör rätt. Bären sitter så löst att de
faller till marken i stort sett genast man rör vid grenarna. Detta
gör att plockningen lyckas bäst genom att placera ett
uppsamlingskärl under kvisten och så drar man lätt på kvistens
undersida. Jag har aldrig prövat att plocka genom att sätta en
presenning under buskarna och helt sonika slå på buskarna, men jag
är rätt säker att detta funkar - blott man har såna radavstånd att
det är möjligt. Bären har mjuk smak och är lättrensade med
tryckluft. Min favorit om man tar odlingsegensakperna i beaktande.
Jag blandade Duetbären med litet hjortronsylt på Juustoporttis
bondost och det var suverän smak!
-Karina. Är snabbplockade för hand.
Jag satte ett durkslag med handtag vid kvistarna och böjde grenarna
över durkslaget varvid plockningen gick bra med hela bär som
resultat. Karina-bären är avlånga och snygga, förblev hela.
Smaken är mindre stark än Atut men ändå starkare än Duet.
-Nimfa var problemsorten att plocka
eftersom man var tvungen att plocka varje bär skilt för sig. Det
sitter fast bra och gick mestadels sönder. Storleken är ordentligt
stor och smaken är utmärkt. Helt ok men jag skulle inte vilja ha
alltför många buskar att plocka.
-Singlaska gick sönder när jag
plockade. Bären är dessutom rätt små men det finns många per
kvist. Trastarna verkade tycka att denna sort är favorit eftersom
dom ätit slut på dem på några buskar som stod avskilt. God smak men
det var inte snyggt i skålen. Det blir nog sylt av denna sort, eller
rättare sagt de är närapå sylt redan.
Så till dom nyare sorterna som det blev att endast fotografera och proväta från buskarna.
-Amfora var passligt lättplockad,
bären höll ihop bra och har mycket mjuk och god smak dock med en
något stark nyans. Kan säkert vara bra odlingsväxt.
-Morena. Få bär men god smak.
-Volhova var lättplockad för hand,
skalet håller bra och smaken är lätt söt och god. Bärstorleken
är helt ok.
-Lebeduska hade så få kvistar med bär
kanske på grund av att buskarna i nåt skede hade torkat en dag
eller två (syns på bladen). Det är svårt att säga om den
beskstarka smaken kom sig av detta eller om den är typisk för
sorten. Får väl se i framtiden.
-Tundra är ett år yngre än dom andra
sorterna och jag hittade inte ett endaste bär.
Min slutsats blir att sorten Duet är
den enklaste att odla, om nu inte nån av de nyare sorterna visar sig
vara bättre när skörden börjar komma på allvar på dessa. Det är
dock viktigt att plantera så att man kommer åt från båda sidor, och helst så att man kan sätta en presenning under buskarna vid
plockning. Som god två vill jag påstå att sorten Karina blir, eftersom dessa hålls hela, rena och man kan plocka många bär per
gång för hand. Nimfa blir trea men som sagt, nån större mängd
buskar vill jag inte plocka.
Sorten Atut är lägst i växten och
den säljs mycket som låg häckväxt. Minns jag inte fel var dock
bären något lättare att plocka förra året, även om de också då
inte var helt lätt.
Sorterna Amfora, Morena, Volhova,
Ladebruska och Tundra var så pass små och få buskar att det kan
vara helt annorlunda när man börjar plocka äldre buskar. Amfora
har jag hört skall vara en del andra odlares favorit.
Användning
Att använda bären till nåt vettigt
blir nästa uppgift. Atut-bären blev god marmelad förra året. Blir
det marmelad även i år ska den dock sötas något mindre. Dueten
var som sagt god med hjortronsylt på bondosten och Duet har jag
nåt år också ätit med god aptit tillsammans med vanlig
vaniljglass. Karina-sorten är dom helaste, så dessa tror jag får
bli frysta som sådana för att senare kunna användas hela. Men
resten, undrar vad man ska hitta på?
Ja, förresten, den blåa färgen på
fingrarna försvann nästan helt när jag tog en vanlig citron med i
duschen och klämde saften på fingrarna och gned en aning.
Finefjong!
Sorten Duet prövades som pålägg på bondost, helt okej... |
...och med 50% hjortron kom smaken riktigt till sin rätt, faktiskt ännu bättre än med bara hjortronsylten. |
Länkar:
Very cool thanks
SvaraRadera