 |
| Norrlandsschersmin blommar rikligt |
Schersminer
Det finns schersminer i litet olika höjder. Den allra vanligaste förut var doftschersminen, Philadelphus coronarius. Eller rättare sagt, folk trodde sig ha den planterad men i själva verket var de flesta den mycket likartade mer eller mindre doftlösa Gordonschersminen, Philadelphus lewisii var. gordonianus. Denna är ofta också med sämre blomning och har därför sorterats skilt enligt namndirektiven de senaste 30-40 åren.
 |
| Doftschersminens blomma |
 |
| Vanlig doftschersmin kan bli rejält stor på bredden |
Till gordonschersminerna hör egentligen också de numera mycket välbekanta Norrlandsschersminen, Philadelphus lewisii 'Waterton' och den finska kritvita varianten 'Tähtisilmä'. Tähtisilmä som kan översättas till "Stjärnöga" har dessutom betydligt mera doft än t.o.m. doftschersminen.
 |
| Norrlandsschersmin 'Waterton' har också rätt mycket doft och så är den framförallt blomrik. |
 |
| Philadelphus lewisii 'Tähtisilmä', FinE har de vitaste vita och doftande blommorna. |
Går man till de något lägre sorterna återfinns bland annat de småblommiga schersminerna, Philadelphus x lemoinei, med smultronschersminsorterna Mont Blanch och Lemonii. De här har fått sitt namn av att blomningen har en förnimmelse av smultrondoft vilken förstås inte är fyskam. Höjden på dessa två varierar från ca 1 meter till ungefär 1,5 meter i våra Österbottniska trakter.
 |
| Philadelphus x lemonei |
Den andra ytterligheten om man tittar på höjd är då kungsschersminen, Philadelphus pupescens. I Finland är det då mest frågan om FinE-sorten 'Tuomas' som faktiskt i ytterlighetsfall kan växa till en ordentlig buske på 4-6 meter men som dock rekommenderas att beskära med några års mellanrum så att höjden mera hålls på ca 2-3 meter. Vid beskärning undviker man döda grenar som brutits/knäckts av blötsnö eller fått andra skador så att de torkat in.
 |
| Philadelphus pubescens 'Tuomas', FinE här några år efter plantering och inte alls full höjd ännu. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar