Så här mot senvintern brukar det gå speciellt snabbt att få gnagskador och har haren en gång sprungit förbi och provsmakat så kommer den med närapå 100 procents säkerhet igen inom bara ett par, tre dygn. Och andra gången har den heller ingen brådska utan låter sig väl smaka av läckerheterna med åtföljande gnagskada som följd.
Vi får varenda vecka in samtal om hur man kan rädda ett gnagskadat träd. Svaret är enkelt och de flesta vet det nog redan på förhand. Ett helt runt om gnagat träd är förlorat men ett träd som gnagats på bara ena sidan brukar normalt klara sig men får etn mindre vacker läkningsskada.
Nå, t.o.m. det helt om gnagade trädet kan man faktiskt också rädda om man är stadig på hand och vill sätta rätt mycket tid och krut på en så kallad bryggympning. När man bryggympar så ympar man in en ny kvist nedanom skadan och andra änden ovanom skadan. Bryggympning precis som annan ympning ska man dock utföra när temperaturen börjar hålla sig runt nollstrecket - och så ska man skydda ympningen mot nattfrost på något vänster.
Åtminstone följande växter är god föda för hare:
skydda alltså!trädsorter
-Äppelträd
-Päron, plommon och körsbär
-pelaraspar, popplar, många salix-sorter
-karagansorter (häng-, fjäder-, dvärgkaragan)
-lönnar i alla varianter
-många salix sorter
-andra unga lövträd som lind, alm, björk m.m.
Buskblåbär är goda saker för harar |
-ovanstående om de odlas som buske
-spireasorter
-blåbärsbuskar och björnbär- o hallonbuskar
-hagtorn (alltså de där långtaggade som användes till häck förut men också rosen- och pärlhagtorn)
-att det är taggar på hindrar inte. Unga rosor, krusbär mm kan duga som föda
-unga plantor är mera begärliga än äldre t.ex bärtryn som unga verkar vara omtyckta av hare
-unga rosbuskar brukar vara begärliga
perennaväxter
-vintergröna sorter som mossflox, gullgröna m.m. OM de sticker upp ur snön förstås
-jordgubbsplantor
Gnagskydd ska vara tillräckligt högt |
Ibland kan det vara svårt att hitta galler eller hinna med på enstaka träd och därför ger vi här några snabbtips vilka vi brukar ta till ibland.
Plast, eller rättare sagt förpackningsfolie (det vi kallar krympplast) har funkat, antagligen för att det är jobbigt att sätta tänderna i detta material. Vi har virat runt enstaka trädkronor när stamskydden inte längre varit långa nog p.g.a. snömängden. Bind eller tejpa ihop så att blåsten inte tar med plasten.
skydda mossfloxen t.ex med granris |
På marknaden finns också medel som är avskräckande för vilt. Hur pass långtidsverkande dom är vill vi inte garantera, kan vara att medlet borde förnyas efter en tid. Exempel är t.ex luktkudden Rå-väck.
Ska man fixa egna medel så brukar det ibland rekommenderas blodmjöl (används som gödsel) blandat i vatten, vitlöksextrakt, malen peppar eller kanske som mot fåglarna, att hänga ut blänkande CD-skivor.
Och under vintern...
När man väl har allt på plats ska man kanske inte alla gånger tänka att allt är frid o fröjd. Har man tillfälliga galler och andra skydd borde man åtminstone efter ordentliga snövall eller stormar se över gallren så att de faktiskt står upprätta och inte har blivit nedtyngda av blötsnö.
Det värsta i underhållsväg som vi varit med om på plantskolan är att älgar trafikerade rakt igenom våra 150 cm höga galler av hönsnät. Det blev ordentliga hål där dom trampat och efter kom hararna och traska rakt in genom hålen...
Utom hare finns det också andra fiender för de goda växterna. Sork och rådjur t.ex. men mera om sånt nån annan gång...
Ut och kolla gallren nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar