Skorvresistenta höstäpplet Solnyshko

 

Solnyshko har uppstått från äppelhybriden nr: 814 (F2 Malus floribunda 821 x Golden delicius) som en fri pollinerad frösådd. 

Sorten förädlades från 1981 till 1993 i Oriol, nationellt VNIISPK fruktförädlingsinstitut (Sedov E.N., Serova Z.M., Zhdanov V.V., Dolmatov E.A.). 1998 ingick den i det ryska nationella sortförsöket och lades till i sortregistret 2001 för vissa regioner i centrala Ryssland och Nedre Volga. 

Solnyshko är en höstsort vars frukter håller långt in i december. Sortens vinterhärdighet är bra, och sorten är resistent mot äppelskorv (Vf). Dess avkastning är riklig och börjar ge medeltidigt. Trädet är något mindre än ett medelstort träd och har en rund krona. 

Frukten

Bordsäpple: Frukterna är medelstora, 130 g, max. 160 g, avlång, med vassa kanter och asymmetrisk. Skaftfästet är skarp-konisk, smal och svagt korkad. Stjälken är kort, medeltjock, rak, fäst snett. Foderbladet är medelstort, rynkigt och nästan stängd. Skalet är slätt, vaxigt och gröngult till färgen, senare ljusgult. Täckfärgen är hallonröd med fläckar på nästan hela på fruktens yta. Porerna i skalet syns bra är stora och rätt många. 

Fruktköttet är vitt eller krämfärgat, tätt, finkornigt och mycket saftigt. Frökapslarna är stängda. Smakmässigt är frukterna smakrika och syrliga. Frukterna innehåller: sockerarter – 7,9 %, syror – 0,86 %, vitamin C – 7,2 mg %, totala fenoler – 493 mg %.1,2,11

Övrigt

I Finland rekommenderas sorten numera till  zon IV vilket motsvar ca zon VI i Sverige. I Finland kallas sorten ibland för "Siloposken Aurinkoinen" vilket då betyder ungefär Soliga Siloposki eller Siloposkis soliga.

 

ja Suomeksi

Solnyshko (Siloposken Aurinkoinen)
Syntyisin omenahybridi no: 814:n (F2 Malus floribunda 821 x Golden delicius) vapaasti
pölyttyneestä siemenkylvöstä. Lajike on jalostettu 1981–1993 Oriolissa, valtakunnallisessa
VNIISPK-hedelmänjalostus instituutissa (Sedov E.N., Serova Z.M., Zhdanov V.V.,
Dolmatov E.A.). Valtakunnalliseen lajikekokeiluun se otettiin 1998 ja rekisteriin se liitettiin
2001 joillekin Keski-Venäjän ja Ala-Volgan alueille.
Syyslajike, jonka hedelmät säilyvät joulukuulle. Lajikkeen talvenkestävyys on hyvä, Se on
kestävä omenarupea vastaan (Vf). Sen satoisuus on runsas ja aikaissatoisuudeltaan se on
keskinkertainen.

Puu on alle keskikokoinen ja pyöreälatvuksinen.
Pöytäomena: Hedelmät ovat keskikokoisia, 130 g, max. 160 g, pitkulaisia, loivasärmäisiä
ja epäsymmetrisiä. Kantakuoppa on terävän-kartiomainen, ahdas, ja heikosti korkkiutunut.
Kanta on lyhyt, keskipaksu, suora, kiinnittynyt vinoon. Silmäkuoppa on keskikokoinen,
rypistynyt. Silmä on suljettu. Kuori on sileää, rasvaista, väriltään vihertävänkeltaista,
myöhemmin vaaleankeltaista. Peiteväri on vadelmanpunaista, läikkinä, lähes koko
hedelmän pinnalla. Korkkihuokoset ovat hyvin erottuvia, suuria ja runsaslukuisia. Malto on
valkeaa tai kermanväristä, tiivistä, hienorakeista ja erittäin mehukasta. Siemenkopit ovat
suljettuja. Maultaan hedelmät ovat maukkaita ja happaman-imeliä. Hedelmät sisältävät:
sokereita – 7,9 %, happoja – 0,86 %, C-vitamiinia – 7,2 mg %, kokonaisfenolit – 493 mg
%.1,2,11

 

foto från försöksodling i Tavastehustrakten 17 augusti 2019 när det fortfarande fattas något innan frukten är helt mogen.