 |
| Pelarasp |
I vår prislista finns 3 olika popplar. Poppel är för övrigt nåt kunderna i allmänhet förknippar med doft och kanske att de i allmänhet sprider sig med rotskott. Doften kanske inte alla har men rotskotten förekommer mer och mindre.
Också vår vanliga asp hör till släktet Populus. Aspens latinska namn är Populus tremula och av den finns då pelaraspen som har namnet Populus tremula erecta.
I boken Suomen Puu ja pensaskasvio utgiven av Dendrologiska Sällskapet redan år 1989 (det är den jag har framför mig då och då nu i julkalendertid) finns ett fyrtiotal olika popplar beskrivna men som sagt i vår plantskolas lista är de mera begränsat.
Pelarasp, Populus tremula 'Erecta'
Ska enligt beskrivningen bli -17 meter lång men ppersonligen vill jag påstå att det finns exemplar på över 20 meter. Bredden däremot är ytterst smal för även en 15-20 meters träd är knappast mer än 100-150 cm i diameter. En riktig pelare alltså.
 |
| pelarasp höstfärg |
Pelaraspen påympas normalt på den som kallas hybridasp (Populus x wettsteinii). Hybridaspen gör färre rotskott än vanliga aspen och är allmänt snabbväxande. Ett annat förökningssätt nuförtiden för pelaraspen är mikroförökning vilket då ger rotäkta plantor. Det sades på 1990-talet när man började mikroföröka pelaraspen att det skulle komma mycket rotskott från den men med facit på hand kan man säga att det kommer knappt några rotskott.
Balsampoppel, Populus balsamifera
Balsampoppeln är poppeln som doftar allra mest vid t.ex ett lätt sommarregn. Den är snabbväxande, och bildar en del rotskott. Balsampoppeln blir 10-24 meter hög. Balsampoppel har vi nån gång sorterat ut från sortimentet men det är en sort som kunderna trots allt då och då vill plantera mot något skogsbryn eller annan impedimentmark.
Populus x wobstii, hängpoppel
Hängpoppeln växer också snabbt och blir 15-25 meter. Här bildas mindre rotskott men den sprider sig trots allt om det inte är klippbar gräsmatta på planteringsplatsen. Namnet hängpoppel har den fått av att grenspetsarna hänger en aning fast poppeln i övrigt ser ut som ett normalt träd. En annan fördel med hängpoppeln är att det är frågan om en hanklon som följaktligen inte bildar de skräpiga hängena.
Tyvärr saknar vi tydligen egen bild på hängpoppeln.
När man tittar på alla de övriga namnen i boken ser man förstås många som är bekanta sedan tidigare, t.ex berliinerpoppel (P. berolinensis), furstepoppel (P. Rasumowskiana), jättepoppel (P. trichocarpa) m.m. Men dessa lämnar vi därhän denna gång.
referenser och källor som använts för denna text:
Suomen puu- ja pensaskasvio, Dendrologiska Sällskapet r.y.
Wikipedia
Wickmans Plantskolas bild- och faktadatabas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar