Sol och grönt: Julkalender 2021, Kjells bästa lucka 21

tisdag 21 december 2021

Julkalender 2021, Kjells bästa lucka 21

Den vanliga eken kan ha svårt att avmogna tillräckligt snabbt på hösten med påföljd att den toppfryser. Detta är riktigt stor risk för unga plantor men också större träd med sydligare proviniens har denna svaga egenskap. Quercus robur proviniens Närpes invintrar ALLTID före vinter.

Ek Närpes

Ek proviniensen från Närpes skrivs egentligen förenklat Quercus robur, fk Närpes, där fk står för frökälla. Den frökälla vi använder här i Närpes har ca 70 år på nacken och kommer ursprungligen som riktigt liten planta från karelska trakter. Den är nu välanpassad här och ger ekollon ca 4 av 5 år. För ca 20-25 år sedan konstaterade vi ordentliga ekollon 1 av 5 år, så är det då frågan om temperaturhöjning eller är det frågan om bättre anpassning med åren?

Ek överlag har vi skrivit om 12 december 2018 och där är det just frökällan Närpes som är med på bild.

Att jag skriver att Närpes proviniensen ALLTID invintrar före vintern vill jag verifiera med det faktum att hösten 1992, som gick till historien med 20 cm snö och -12C den 5 oktober, hade vår ek redan invintrat till stor del och dagarna före snöfallet tappade den ca 80% av bladmassan. Under dagen den 5 oktober föll också resten av bladen. Vi trodde då att vår fina ek höll på att dö och tänkte oss att nu ser vi inte denna i livet nästa vår.

Dock hade vi i åtanke att den faktiskt klarat svårare saker än så, för andra halvan av 1980-talet var det två riktiga vintrar med sisådär -30 till -40C många veckor i sträck med nästan obefintligt med snö. Sommaren 1988 när vi grävde om vattenledningen till lilla huset fann vi tjäle på ca 2,2 meters djup, i augusti. Den sommaren tappade faktiskt eken ovanligt många grenar men de grenar som var kvar sparck alla ut i löv ända ut i skottspetsarna. Jag skulle tro att det var skotten som bildats sent på hösten som skattade till förgängelsen och de andra som klarade sig.

Quercus robur, fk Närpes, har också ingått i klonförsök i Helsingfors universitet. Då (utan att kolla skulle jag säga det var i slutet av 90-talet) samlade man in olika kloner och planterade på fem olika platser runtom i Finland. Man utvärderade årligen under fem år. Klon Närpes var den som klarade sig längst norrut (zon V/Finland) utan några som helst skador.

Med "rätt" proviniens anses ek numera klara zon V i Finland och senaste försöket med Närpesklonen är faktiskt att den övervintrat ett första år i zon VIII i Sverige.

Här på plantskolan utförde vi också egna försök under 1990-talet och kom fram till att klon Närpes hade den kortaste tillväxten per år MEN plantan hade trots detta under de fem första åren uppnått den största längden. De andra jämförande klonerna frös alltså tillbaks så pass att stammarna blev krokiga.