Sötkörsbär eller bigaråer som de också kallas, fanns inte en tanke att de skulle klara sig på våra breddgrader för tiotalet år sedan. Hur kommer det sig nu alltså att alltfler planterar dessa med bra resultat? Jo, det finns flera orsaker.
Prunus avium - bigarå eller sötkörsbär
De klarar både zon III (Finland) och på bra platser i Zon IV (Finland) för att:
1. Grundstammen som man börjat använda är härdigare än tidigare. Nu används allmänt grundstam Gisela5. Tidigare användes grundstam 'Colt' eller vanligt fågelbär (Prunus avium). Också Prunus mahaleb användes ganska flitigt. Gemensamt för dessa är att invintringen sker ganska sent vilket gör att vinterhärdigheten inte heller blir så bra. Dessutom ger dessa grundstammar ett högt träd som har också andra problem. Träd på Gisela5 däremot invintrar snabbare och som extra plus ger den en höjd på endast ca 35% av träd på Prunus avium. Många anser att Gisela5 klarar sig hur bra som helst till zon 4-5 (Sverige) men träd på Gisela5 används ibland ända till zon 6 (Sv) vilket då motsvarar ungefär zon IV i Finland.
2. Klimatpåverkan finns, särskilt höstarna har blivit längre. Många av våra kunder säger nu att man räknar med 2-3 veckor längre växtperiod för många veckor. Hur det håller i framtiden vet vi dock inget om men ska man tro en lång rad forskare så får vi räkna med ännu nån dag längre växtperiod framöver.
3. Sorterna utvecklas. Att det prövas och kommer nya sorter på marknaden skall inte heller förringas utan det är snarare en sak som gör mycket till för att vi ska kunna njuta av skörd på växter vi inte ens drömde om för några tiotal år sen. På bigaråfronten har vi främst fått in sorter från baltstaterna och andra östområden och dessa påympade på just Gisela5 lyckas förvånansvärt bra.
Bigaråsorter vi nu saluför allmänt
Några sorter som kommit för att stanna i sortimentet är 'Meelika', 'Leningrads svarta', 'Viljands söta' (eventuellt synonymt med Dönitsens gula?) och 'Madisson rosa' med flera. Också flera kanadensiska sorter med Gisela5 rot verkar komma starkare och starkare på mrknaden liksom flera ryska men här ser vi förstås ett stort avbrott i sortflödet på grund av krig.
Tyvärr har vi inte ännu inlägg som presenterar sötkörsbären skilt så en snabb genomgång av de nämnda sorterna kanske är på plats.
Meelika |
- Leningrads svarta, mörka bär som mognar rätt tidigt på sommaren. Rysk sort som anses vara delvis självfertil, men skörden ökar markant med annan sort som pollineringssort.
Leningrads svarta |
- Viljands söta, ger guloranga bär litet senare än både Leningrads svarta och Meelika. Viljands söta har den plusegenskapen att fåglarna inte riktigt förstår sig på de ljusa bären i början av mognaden. Senare när färgen ändrar ännu mer till orange hittar nog fåglarna också denna. Många baltiska plantskolor är av den åsikten att denna sort antingen är synonym med tyska sorten Dönitsens gula eller så är det en följdsort till densamma. I Finland marknadsförs den i alla fall som Viljands söta.
Viljands söta |
- Madisson Rosa, estnisk sort med något rosaröda bär.
- Rosso skanskaja, rysk sort vi haft planterad länge på plantskolan (på Pr. avium stam) men som inte i detta nu finns till salu
- Sunburst, Stella m.fl. kanadensiska sorter som tillkommit för bara nåt år sen. Ingen större erfarenhet hos oss ännu.
Gårdebo |
Detta är 2022 års julkalender med temat bra växter
som presentförslag. Temat är valt med tanke på fina tips till dig
själv eller som bilaga till ett presentkort till någon du tycker är i
behov av just detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar